tervetuloa meille...

15 januari 2010

tid:                       20,55
plats:          västerås BB
Kön:                     pojke

vikt:             2710 gram
längd:                 49 cm
hårfärg:       mellanbrun

Namn: Karl Viggo Carlsson

 


Här är han, den 19 dagar för tidigt födda skapelsen. Endast 2 minuter gammal, efter 22 timmars värkarbete=)



Som ni läste var trippen till Ikea och västerås torsdagens förutsedda höjdpunkt.
Jag och mamms kom iväg vid 3 tiden och styrde skeppet mot erikslund. Vi gick in på mediamarkt och köpte kaffebryggare, present till pappa (numer även morfar) och lite tv-spel... mitt när jag stod och kolla tvspel kände jag ett mysko hugg i hugget..haha. nejdå, men jag var säker på att jag fått den första "förvärken",
vart jätteglad fast de gjorde lite ont.
Hade bara hört andra gravida prata om dessa förvärkar men inte haftr några än,
så då fick jag en och kände mig åter med i grav-gänget=)
Tänkte väl ingte så mycket på det sen när vi var in på bauhaus och ikea.

Väl tillbaka i hemmets "lugna vrå" med en galen katt och hund som flängde runt hann jag bara registrera att de spände till sådär ett par ggr till innan vi gick och la oss.
Hade dock jävligt svårt att somna och sen började jag få tätare och längre sammandragningar.
Väckte danne och fråga "vad skulle du säga om jag sa att jag tror jag ev. kanske har värkar".
Han såg mest irriterad ut över att bli väckt och sa att jag inbilla mig bara för jag så gärna ville att de skulle vara så. men jag skulle väcka honom om de var så...
Jag smsa mamma och marita och fråga om de kunde vara så?!
dem trodde att de ev. va värkar så jag börja klocka och gjorde några försök att väcka danne igen..

Vid 2 på natten var de 4 minuter mellan alla och 40 sek långa, så dåp fick jag liv i danne så han fick ringa bb och kolla vad som händer nu då? Danne som då vart relativt lugn blev en irrkott. hiiihi...
Vi väntade till 8 på morgon när de hade vart knappt 3 min emellan i fler timmar, då lämna vi knorre och åkte till  vås, kom dit vid 9 på morgon och var då  4 cm öppen...

Sen började lååååååååånga 12 timmar... med bad, monster värkar och lite ahlgrens bilar och saft..
mitt på dagen var de öppet 5cm och de börja göra riktogt ont, då  satte de in lustgas och jag börja svammla om gammal clubshake fylla och fnittra lite, men sen helvette vad de gjorde ont trotts ruset.
Hade min pilatesboll som jag satt och hoppa på för att tänka på annat men de var ju som att sitta och blåsa på en brännskada, försöker bara lura sig att de inte gör ont.
Då kom barnmorkan in och sa att de egentligen inte vill ge mig någon ryggbedövning eller göra något med stick, för jag hade skitdåliga trombocyt värden genom hela förlossningen. Men läkaren skulle ge mig EN chans att få den
och tur som satan så funka de.. i ett par timmar kände jag ingenting och låg mest och blev rastlös där på britsen.

Sen framåt 7 på kvällen kanske börja de göra så förbannat ont igen och jag kände att de var som ett bowlingklot som försökte komma ut på ställen där de annars inte brukar komma ut bowlingklot på. :P
Då var de bara att börja ta i för kung och fosterland.... pressa pressa pressa.
någonstans mitt i all smärta böraj tänka på att jag skulle ha Ingmar Stenmarks psyke och bara gå in i en tuff uppgift och prestera topp.. haha. konstigt nog så verkade de ju fungera, för 20, 55 tog sig en bebis med vänsterarmen i en stålmannen pose (sträkt ut över/framför huvudet)ut, hela lilla knytet i en enda krystning.
 Fick höra sen att jag hade haft ådror stora som lakritsremnmar i pannan sista minutrarna..
Tror tillochmed barnmorskan fick sig en kickspark av mig när jag missa paddeln jag skulle sätta foten på.
( ber om ursäkt för det...)

Sen var de iaf dags att fatta bekantskap med den lilla varelsen som kom uppflygande på mitt bröst...både jag och danne titta på den och fick tårfyllda ögon och inte en stavelse kom ut ur munnen på någon av oss.
Inte förrän Danne fått en sax i handen och kapat navelsträngen återfick vi medvetandet och börja förstå att han faktiskt på något vis var vår.. det var våran lite kladdiga, mini människa som nyss flugit ut ur min mage.
Så lång tid har han legat i magen och vuxit och vi har inte haft en aning om hur han skulle se ut eller hur han skulle vara. Tror inte de hade spelat någon roll hur han sett ut men fy sån fantastisk känsla det var att få ha honom där och gotta in blicken i hans små snälla ögon.

Sen hör man orden, "Gratulerar, ni var så duktiga... Nu är de klart".. det var helt ofattbart och all smärta som tidigare under dagen infunnit sig var för stunden bortblåst. (skulle senare komma till mina sinnesfulla bruk och inse hur JÄVLA ont de faktiskt gjorde, men just då brydde jag mig inte)


Efter de rullade minuter och timmar på, först kom Marita in och var som ett lyckligt litet barn och hela våran lilla familj sken upp när hon såg så glad ut.. sen kom de världens godaste mackor in och lite tester och vila senare så var vi uppe på bb med lite mat och en plysch klädd liten Viggo i sängen mellan oss...




Första natten gick kanon, Viggo sov som en stock, medan jag och danne turades om att sitta och titta, så nervösa att de var något som skulle gå galet eller att vi inte skulle vakna om han börja skrika.

Men de gick som sagt var bra och de kom in en barnmorska på morgonen som visade hur jag skulle amma viggo, sen var den biten igång och har funka jättebra sen första försöket...=)
Dagen följdes åt av premiärbadet och lite blöjundervisning och lite matpauser.

Danne försvann och handla lite kläder och godis mitt på dagen så de vart första gången jag och viggo var helt ensamma. vi la oss i sängen och läste lite VLT och somna båda två, mysigt mysigt.
På kvällen sen gick vi och titta på robinsson och åt lite chips och godis.=)




Vi blev varnade att 2a natten kunde vara betydligt skrikígare och mer matande och så... Men ikke. Han var vaken ca 1 timme mellan 23-00, sen sov han tills vi väckte honom vid 7 för frulle... så vi börja fundera om de var nå fel efetersom han var så lugn. men de var de inte, så det var ju skönt att han var så lugn.

Vi k'nde redan på morgonen att allt gick så bra att om de godkände de så skulle vi gärna åka hem då på em.
Bara vi väntade på läkarundersökningen så skulle de gå jättebra att åka. Så efter lunch var alla undersökningar och ihoppackningen klar och vi satte av mot Passaten och toppa hastigheten 70 km/h på vägen hem...
Var pilkö som efter en gubbe i keps en söndageftermiddag, hehe.. men skit samma, de var ju hyper läskigt att åka med lilla knyttet i bilen enda från västerås till varmsätra... 

Väl hemma så var de dags att börja ringa och berätta hur allt stod till och hämta hunden och så..
Notis: Knorre, spm hux flux gick och bidde "storebror" har skött sig exemplariskt hittills och vill gärna sova nära och ha lite koll på att den där lilla gotte luktande förtfarande är kvar i huset=)

Sen kom första besökarna, Emy hann smita in först av alla,
tror hon vart pirrig och inte visste vad hon skulle göra riktigt, men de var så gulligt...hihi
 Sen ramla de in folk, Mamma pappa syrran och jonte kom först, tror alla fick en tår i ögat när de såg honom.
De dukades upp fika och de turades om att gullas med de sovande knyttet i soffan.
Fick massa presenter och hela huset var städat när vi kom hem, helt galet snällt. Vi har inte riktigt förstått vilken grej de här är en men de verkar landa lite mer och mer för varje minut.
Suzanne och Håkke hann med en påhälsning de med, de hade med sig fina döskallekläder åt lillen och hade nog svårt att slite sig för att åka hem och kolla "en annan del av köping"..=)

Efter alla besök var de dags för lite mat, sen kolla lite snygging Wagner i Falk-filmen, innan we hit the binge, hihi

Natten flöt på precis lika bra som de andra, var nojj mamma som väckte Viggo för lite blöjbyte mitt i natten, sen sov han så gott till 6 på morgonen då vi väckte honom igen och tyckte att de var dax att vakna.

Pappa danne, storebror knorre och lille Viggo degade kvar i sängen ett tag medan jag fixa lite frulle och så, sen har hela familjen degat i soffan hela dagen. Framåt eftermiddan så kom Wille och emy, Mormor och morfar och Dannes Pappa och syster, nyblivna Farfar och Faster på besök.
Det är helt sjukt roligt att se allas blickar när dem får se det lilla livet, jag trodde att folk kunde se lyckliga ut men det här är helt super häftigt... hihi..

Nu kom precis mormor, dvs min mamma som inte kunde slita sig i ett dygn ens...he he..
och imorrn väntar en tripp tillbaka till bb för PKU och grejer, sen ska de degas en hel del i soffan igen..

Vet att jag har missat massa jag velat skriva, men får ta de när lyckoruset har lagt sig lite, vilket borde bli om sisådär 15 år när han är trottsig tonåring...:P

Avslutar med lite bilder från de första dagarna i lille Viggos liv....:

     






sov gott alla....over and out