Hantverkar´n
Pappa Dannie har fått på sig blå-byssorna och börja snickra lite på barnsängen så den ska bli klar nångång, det gav helt enkelt oss två lite mer kvalitets-tid som vi tydligen gärna spenderar framför datan och våra frmatidsvisioner..¨
Eftersom jag jobbar som glasmästare och Danne som snickare, kan man väl utan problem säga att vi är lagda åt de mer praktiska hållet, därmed inte sagt om vi är bra eller dåliga på de vi gör.. men hur som helst.
Konstaterat är att ingen av oss är med i Mensa o aldrig ens kommer kunna klara kvalfrågor till vi i femman typ:)
Så då drömmer jag gärna lite om att pallervanten ska traska samma spår.. Nu är de ju sisådär 16 år till han ens behöver börja fundera, men kul att drömma sig bort lite när jag ändå har tid...
börjar med en sån här:
avslutar med denna..=)
Ser framför mig när han får sin första lilla snickarlåda, där spiken mäter ca 7 cm diameter och hammaren ser ut som en färgkaskad i plast...hihi.
Danne frågade Musse lite skojfriskt idag om han tror Viggo hinner bli hans chef någongång, allas tankar skenade iväg och vi såg framför oss en kaxig 18 åring i truckerkeps och tuggummi som kom in och sa åt musse, som då närmar sig 60, vad han skulle göra.. haha
Är en ríktigt skojsig tanke det där med glasmästare, Viggo Carlsson, ägare till Carlssons glas AB..hihi
Det är ju trotts allt fakta att firman är ett gamalt och då menar jag väldigt gamalt släktföretag, ett av de äldsta glasmästerierna i Sverige... häftigt häftigt..
Det händer grejer nere på firman också mår ni tro, en hel trapp har de byggt, det gäller att slå på stort=)
Hann registrera att toa-sitsen fortfarande är trasig men de är väl inte så noga..haha..
För att bli allvarlig en stund så funderas de även mycket i mitt huvud hurvida jag kommer jobba med de så länge som jag hoppas jag gör, så många faktorer som måste klaffa liksom, allt från den fysiska forman som jobbet faktiskt kräver. Kollar man på Teppski kanske de är svårt att förstå, men i de armarna gömmer sig en råstyrka..hihi
Hur som helst så är jag ju trots allt bara 165 cm och har aldrig vägt över 54 kg innan jag vart med barn, så då gäller de att ha lite mukkler.
Sen ska allt funka med barnledigheter och sådär, de är ju svårare på ett litet företag. Men jag hoppas att de går att lösa, för jag trivs så förbannat bra med arbetsuppgifterna, hur absurt de än låter att stå och frysa ihjäl och hålla i aluminium-partier mitt i vintern t.ex eller nå annat så är de vad jag känner att jag vill göra.
Men dyker de upp någonting som gör vardagen lite lättare sen, för jag vet att de kommer ställa till med mycket krångligheter med little viggo-pai sen när de ska till att sys ihop scheman, då kanske man får nappa på de, om inte för en tid iaf.
Men just nu behöver jag inte oroa mig allt för mycket, för i några månader ska jag och vår lilla glasmästare bara umgås med varann och hoppas på massa nya kompisar..som jag vet ska födas inom 2010=)
over and out
