tervetuloa meille...

hej hopp..

har ett tv-spelstips till alla nyblivna föräldrar..
det är roligt och går att spela med en hand så man kan hålla koll på viggo med den andra.
krävs inte spec mycket talang för att klara av det...



tiger är väl inte den högst rankade personen i världen just nu mem spelet är skoj ändå:)





just nu laddar vi inför 70 års fest.. Farmor sirkka ska till att firas och ska för första gången få träffa lilla viggsie-kakan:) men först ska det hinnas med ett bad och liten förfest hos lottski och teppski.
Har till kvällens galejj inhandlat en skortbody och fluga till viggo. han blir nog finast på festen.
Själv har jag stora problemas med att komma på vad jag ska ha på mig, då det är en bra bit tills de gamla jeansen går på:P

nej, dags för liten mat-tajm för viggsie.. återkommer med bild på hans fest outfit senare.



Party, party...


over and out...

Sitter och laddar för en riktigt sentimental bloggning. kanske inte borde skriva ens hälften av de jag kommer göra, kanske anses privat och lite osvenskt att berätta att man haft problem, men jag har bläddrat i massa forum själv och tycker att de hjälpt som tusan. just för att folk öppnat sig och berättat.
Men som jag sagt förut så skriver jag mest för mig egen skull, dels för att komma ihåg och dels för hålla mig borta från vissa saker igen och kanske kan man påverka någon på ett bra sätt.

okej, då kör vi...

Jag har tidigare levt som en idiot rent ut sagt, får helt skylla mig själv och alla problem de dragit med sig är självförvållade, men trots de väldigt jobbiga. Men nu har jag fått en helt annan bild av livet, "hittat en mening" för att snacka lite klyschigt...

jag har lidigt av en ätstörning under många år, "ortorexi", handlar i princip om att man tränar "mer" än man äter, sätter man i sig ca 1200 kcal på en dag då kan jag lova att jag´minst förbrännde 3000 genom träning och plus de kcal man gör av med bara genom att leva. och som ni förstår går ju inte de alls ihop. Så då får kroppen lida. Har legat på en fettprocent som en bodybuilder under ca 4 års tid. Så alla de "kvinnligare" bitarna av livet, den speciella veckan man ska ha varje månad osv har lyst med sin frånvaro hela mitt liv typ.. eller ja, kanske 10 av 12 månader per år..
Sen har jag skaffat mig allergier till nästan allt i matväg, nötter, soya mjölprotein och tomater kan jag inte käka, vilket inte var problem när jag var liten..
en jobbig grej med att vara inne i den här svängen, är alla lögner och den associala jävel man förvandlas till. Eftersom allt går ut på att träna träna träna och träna så finns de inte tid eller plats för någonting annat i ens liv. Jag har ljugit för släkt och vänner, skolkat och sagt ifrån fester o dyl. Istället har jag vart i löparspåret, på gymmet eller tränat fotboll m.m

Kunde inte gå på fester, ut och fika eller gå ut och äta. Var ju omöjligt att hålla koll på alla kcal som var i restaurangmaten eller hur skulle jag kunna säga nej till all dricka och allt godis som skulle finnas på festen. Tänk om någon hade tittat på mig och jag fått intrycket att han/hon tyckte jag var tjock, då kan jag lova att jag hade gått ett varv runt gruvan oavsett om klockan vart 3 på natten ( vilket har hänt fler ggr ).

Man ljuger så mycket för sig själv och andra att tillslut tror man på det. Om t.ex mamma frågade om jag ätit något så kunde jag svara att jag ätit i skolan, fast jag inte hade de, och då åt jag kanske ett äpple och ansåg att jag ätit alldelens för mycket så då var de bara att ta löparskorna och springa milen för att kompencera min " fantasi" lunch.                                                                     

ALDRIG MER...det har vart ett helvette iaf. . men de är över nu. ska berätta mer om de sen.

Det jobbigaste av ALLT kom inte över mig förrän jag och Danne bestämde oss för att skaffa barn, vi pratade om det och kände att vi båda var redo och det var med varann vi ska leva. Så när vi skulle börja försöka så gick de bara inte. Jag hade haft mina aningar om att jag inte fungerade som jag skulle efter alla år som tränings-idiot.
Men aldrig kunde jag föreställa mig den här resan som väntade oss.
Jag sökte efter en tid hjälp, men då sa hon att vi var tvugna att försöka ett helt år innan vi kunde få hjälp, så det var inte så mycket annat att göra.


Så efter ett år med mycket frustration, gråt och gravtester skulle då domen fällas om jag ens skulle kunna få barn nångång eller inte. Alla testresultat visade sig vara ok, vi kompletera varann bra osv. MEN det var ju just de där med ägglossningen och grejjer som inte ens var nära att finnas. Vid denna tidpunkt hade jag redan slutat träna minst 6 dagar i veckan och sluta räkna kalorier, tror tillochmed jag börjat äta lite godis. SÅ jag hade nått upp till en vikt av 49 tunga kg...ganska lagom i mina egna ögon som inte gärna gick över 50 kg förr.
Men de var bara att gå hem från läkaren med ordinationen att gå upp till minst 54 kg innan de ens fundera på att hjälpa oss.. Så psykiskt påfrestande som allt detta hade börja bli gjorde att jag nog varje dag tänkte tanken på att ge upp barn-försöken helt.
Att inte kunna bli med barn när vi inte ville nå annat gjorde så ont i hjärtat att jag grät nog från morgon till kväll inombords, men försökte dölja de så gott de gick...

Så kom iaf dagen när jag lyckats komma upp i min ordinerade vikt och vi skulle få hjälp..
Vi visste inte vad som skulle hända eller hur de skulle göra. De hade fråga fler ggr om vi var gifta om de skulle gå så långt att vi blev tvungna att adoptera...Adoptera, jag som vill ha eget barn först. Vad var de här???!
Kan jag inte alls bli med barn tänkte jag... men jodå, de skulle ge mig några tabletter, och fungerade inte de skulle jag få sprutor.



Pergotime:

Pergotime är ett läkemedel som används vid ofrivillig barnlöshet som beror på att kvinnans äggproduktion inte fungerar som den ska.

Det vart räddningen, på första försöket fungerade de, så mer än 1,5 år efter att vi bestämt oss för att börja försöka så vart vi gravida.  Vilken lycka. Jag slutade med fotbollen första dagen jag fick veta, jobba fick jag inte göra efter v 8, så nu var de helsatsning på bebis...

Så från v. 8 i graviditeten har jag vankat här fram och tillbaka i vårt hus i varmsätra och vart så sjukt orolig för att de inte ska gå vägen, jag har mått så dåligt av all oro. Självklart har de vart jobbigt att vara ensam här utan att få jobba eller träna något, men de har vart uthärdligt. Oron för att mitt tidigare levnadssätt ska ha påverkat barnen i magen har vart den stora boven. Har knappt sovit eller vågat ha trånga byxor på mig för att jag vart så orolig...

Men så kom dagen, den 15 januari 2010 och allting förändrades. Den stora stenen som funnits i mitt bröst försvann och jag tog för första gången på över 2 år ett djupt andetag och kunde somna utan oro.

Idag satt jag med Viggo i famnen och höll hans lilla hand, han kramade mitt pekfinger och tittade mig i ögonen, då visste jag att jag var hemma. Tårarna bara forsade ner för kinderna och jag förstod inte riktigt vad som hände, kände bara hur mycket jag verkligen älskar den lilla och min Danne som ställt upp för mig hela tiden.

VIGGO:
Viggo är en latinisering av ett namn på vig- som betyder "strid", betydelsen kan även uttalas "kämpe".
                                              

Viggo har blivit resultatet av många års strid mot ätstörningar, dåligt självförtroende och jobbiga tider.

NU hoppas jag att de är såhär de ska vara, att vi alla får vara friska och må bra. Viggo ger mig styrkan att aldrig falla tillbaka i mina gamla banor, han har gett mig en helt ny syn på livet och hur jag vill leva det.

Jag skäms inte för att prata om att jag vart sjuk, har fått förfrågning om att hålla föreläsningar om "ortorexi" eller mina erfarenheter om det. Funderar fortfarande på det, för jag vill inte att någon ska behöva genomgå det som jag har. Har sett fler i min omgivning med tendenser till det och de sliter sönder mig, hoppas verkligen att de tänker om. För ingen vet bättre än jag att de finns ingen som kan säga till en människa med ortorexi att man är för smal eller bör ändra sig, för de ger bara mottsatt effekt...



JAG ÄLSKAR ER MIN KÄRA LILLA FAMILJ...





over and out...

Idag har jag namnsdag. Viggo finns inte i kalendern men mitt mellannamn

Karl

gör de, så de blir nog glass och godis i eftermiddag om mamma mathilda kommer iväg in och handla nån gång...men de verkar tydligen segt att ta sig från mitt söta gosiga ansikte för att duscha och sätta i motorvärmarn i bilen.. Vem kan klandra hennne förresten, för jag är ju faktiskt världens sötaste och gosigaste Viggo...

over and out..

Orkade inte starta opp datan igår kväll för att blogga så kör inlägget jag tänkte skriva igår idag istället..

Det går framåt i läkningsprocessen för min egen del kan jag säga, tänker inte gå in nå vidare på de, men tog en riktigt lång promenad för att vara sådär 11 dagar efter förlossningen med knorre-borre igår. Gick först runt i skogen vid Pekka (emys pekka) sen runt åkern. Och de kändes förbannat bra, kunde tillochmed småjogga ett par meter, så fotbollsträningen kanske inte är oceaner iväg längre...hehe..




Det här skulle ju kunna vara en riktigt skoj utmaning..=)

speciellt i ett par sånna här:


Idag (ons) när jag gick ut med knorr, gick samma runda, små jogga jag faktiskt från bergqvist (anna) till Pekka, ja ni som har rötter här ute i skogarna hänger kanske med annars är de svårt..
Men iaf, de var så förbannat skönt att känna hur kylan bet en i kinderna och kläderna blev blöta av all snö som för dagen bara öser ner. Då längtade jag tillbaka till kära sofa hallen som nu är ett minne blott, och så säkert även lärkans grus, som tenderar vara säsongens "härligaste" träningstid. Då man verkligen får känna på att man lever, de där träningstiderna vid 9 på kvällen och bollar som inte vill lämna marken för de är nästan is, och lårkakorna som inte går att komma undan när man dum som man är dämpar något inkast på låret, för att inte tala om när man plockar ner utsparkarna på brösten.... aj aj aj.. men gud vad jag saknar/längtar.

jaja, den tiden kommer förhoppningsvis.. om inte annat hinner jag nog få mig någon springrunda i tövädret som jag hoppas kommer snart, när de blaskar varje steg man tar och vaderna stumnar i minsta uppförslut...tjohi vad de är underbart.. men just nu är de underbart att sitta med lite te och mackor framför tv med viggo nakenfis på min mage=)


vart visst indragen i träningslängtans lilla rum för en stund, men nu åter till gårdagen...


Det var premiär både för de ena och det andra igår.   
Börja med att vi åkte in till BVC, för invägning och första besökskoll..
Allt gick kanon, han hade en matchvikt av ca 2800 alltså en ökning med 300...whiie. min mjölk är tydligen mumms..=)
Sen vände och vred sköterskan på honom och han slog faktiskt upp sina små ögon och titta på henne som att hon var lite tokig som killa honom under fötterna och så, men tror han gilla de ändå..

  >2800... på g till 3 mjölkpaket=)

Vi fick veta att vi ska in varje vecka nu i början och väga och dona, sen ska hon komma ut hit imorrn (tors) för att kolla lite hur vi har de. Hon påpekade så många gånger att vi inte behövde städa att de gav nog motsatt effekt, så får ta och plocka lite sen.. hehe..

Sen åkte vi till huset där de bor både morföräldrar och gammelmorföräldrar plus att msoter var där och väntade på att följa med ut på en fikatur på johanssons, sånt som för Sala bor är en absolut OBLIGATORISK grej när man har barn, och inte allt för sällan när man inte har de heller.. hehe..

Men först var de dags att pröva barnvagnen, det har vi inte våga oss på än, men mysigosen sov hela tiden och såg riktigt nerbäddad ut i sin laban vagn, eller de är ett spöketlaban märke på den, vet dock inte märket..=)



vi började med lite `choklad´boll och avslutade med en fylld baguette innan joanna var  tvungen att i il-fart springa och köpa spån och sand till sina små öken-råttor/möss/hamstrar som hon har hemma..

Det var iaf en riktigt bra dag igår kände vi, och danne som fick svar på lite frågor hos BVC kunde slumra in lite lugnare än vanligt..

Idag är de som sagt var snökaos ute så blir inne hela dagen, fick en film med Krambjörnarna av joanna, som vi ska kolla på såfort maten är klar. Sen vi 3 kommer Wge som ska fixa lite el i vårt sovrum.
Vi lyckades ju plocka ner alla kablar när vi gjorde om, så nu har de vart mörkt där ett tag.. hehe.
Tror han tar tjejen med sig, eller nyblivna sambon får man väl säga nu för tiden, och de är första gången vi träffar henne.
Alltid skoj med nytt folk, bara hon inte blir rädd för att vi ser ut som spöken som inte sovit på ett år..haha
(notis: vi sover ganska mkt, men de är så att vi är trötta ändå...konstigt)

over and out...

Kollar blåsningen.... fy fasen så skoj..



satt och spåna runt lite, vart ett inköp på denna bok..=)

strax dags för "i en annan del av köping"

over and out..

Idag har vi inte kommit ur soffan än.. Vi har för första dagen sen vi kom hem från BB en heldag bara för oss själva, eller hel och hel, än så länge så har vi inte haft besök eller så idag.
Det är underbart roligt med besök men man kan inte blunda för att de är mysigt att dega i pyamas en hel dag med massa chips, godis och tv-repriser.=)

Danne kände tillochmed inspirationen att göra sitt livs första blogginlägg dagen till ära, så de kan ni läsa här nedanför.. riktigt roligt att läsa tycker jag som inte rikigt var i mina sinnesfulla bruk att hinna uppfatta hur allt var för honom.

Kan utan svårigheter säga att han är så himla lycklig över allt de här, han är så orolig för allt, vill verkligen att de ska gå bra och att han gör rätt. Men de är inte så lätt att svara om han håller rätt eller byter blöja rätt, eftersom jag heller aldrig tidigare gjort de.
Jag tycker iaf min "smått bakfyllesega" plutt är en riktig talang på att vara pappa.
Så mycket kärlek och lycka som hans blick utstrålar när han tittar på sin son, skulle värma vilken frusens själs hjärta som helst. (konstig mening, men ni förstår).


Jajja..
igår då, ingen planering vart som de var sagt för mig och viggs, det slutade iaf med att vi vart hemma och försökte hålla oss undan de tokiga gubbar/killarna som sprang runt nakna utanför fönstret och skrämde nog våra grannar som har käksfönstret mot vår bastu...haha.
Tror håkan var enda ut i skidspåret och slängde sig i snön, så de allerta söndasgsåkarna kan nnog fundera vad de är för något som lagt sig över spåret...hihi

Dem starta sin kväll vid 6 med lite whiskey och skitsnack, då jag och viggo fick sitta med en stund. sen gick vi och suzanne in till tv-n och de skulle ut och röka cigarr..
Haha, dem var väl både blå och gröna i ansiktet när de kom in igen, och stank Fa-an helt enkelt.. blä.. Viggo tyckte pappa lukta snusk och ryckte på näsan..

                          


Sen dök håkke upp efter kvällsarbetet och gänget förflyttade sig ut i bastun.. efter långt lång tid börja de plötsligt bolma ut ånga från uthuset och de kom 5 nudies och börja kasta sig i snön, haha, såg ju inte klokt ut men roligt hade dem..
Sen försvann de in i bastun igen nån timme.
Efter de var de dags för en pokerrunda, då káste viggo och jag in handuken från tv-rummet och gick upp och la oss. Slog på Dirty Dancing, men gick ju knappt och titta, det var ett förbaskat fnitter från nedervåningen. Trodde nästan de var tjejkväll iställe för grabbkväll.. kanske var östrogen i ostkrokarna, vad vet jag..
Tyckte de var roligt att de verka ha skoj iaf..
När jag väl somnat med en endast iförd blöjja vigge på magen så kom danne upp efter ett tag, lukta fortfarande äckelpäckel cigarr men var förvånansvärt nykter. Han var hur nöjd som helst med kvällen och tackar så mycket (om ni läser) för att ni ville komma...=)

Pappa Danne vann tillochmed pokern, men för första och troligtvis enda gången så spelade de utan insats.. men han var nöjd med äran..=)



Tidagare igår på dagen så var linda och bertil och hälsa på, det vart lite skidkoll på tv, och presentutdelning. Vi försökte få lillis att öppna men tog för lång tid så vi öppna åt honom.
Han fick en lampa, som var hur frän som helst, nästan så mamma kanske snor den.. hihi..
nejdå, men jag och danne har ju byggt (mest danne) en spjälssäng med tema "fem myror är fler än fyra elefanter" som ni kanske vet, och vad passar då bättre än denna lampa???




klockren helt enkelt...

Sen var David, Jsson och kim förbi på lite fika. Jag har väl aldrig riktigt pratat med någon av dem tidigare, förutom lite mer än ett hej kanske, men de var jättetrevligt och samtalet flöt på bra. Kim tror jag kan vinna pris som den mest sociala personen som går i ett par skor, vilket vägde upp min lite folkskygga personlighet bra=)
Dem hade med sig en hel uppsättning söta kläder som gick i bruna toner med små djur på, skitgulliga.


Nej, nu ska jag trycka i mig de sista av godiset... har redan fått i mig mer än ett kg, men de är snart slut med godisätandet för min del, förhoppningsvis för alltid, men de kanske är mycket begärt.


Avslutar med mysig-gosigkillens outfit dagen till ära.

 




Här är Viggo, iför en kreation i tema ljusblått. Framhäver hans hudton så rart och har en fotbollsspelare på strumporna för att trigga in honom på rätt spår redan i denna tidiga ålder...=)

over and out...

Hej hej alla bloggläsare!

Nu är d väl dags att jag (pappan) skriver hur jag upplevde förlossningen .

 
Allt börja torsdagen den 14/1-10 kl 23;00 Jag hade ju ställt in mig helt på att få åka in till Uppsala och lägga takplåt på KIA i kylan.

Hade precis slumrat in i min skönhetssömn när Mathilda ruskar om mig och säger ”vad skulle du säga om ja säger att ja har värkar?” Tänkte direkt, lägg av att larva dig de är ju 19 dagar kvar tills vi ska få barn! Så ja gav Majsan ett ont öga vände mig om för att somna om, ”gå på toa en sväng och gå och lägg dig igen!”

Det tog 2 tim sen väckte hon mig igen å då kändes allt mycket mer allvarligt, hon såg ut att ha mycket ont och körde upp en klocka i nyllet på mig och sa ”JAG HAR VÄRKAR KAN DU VA SNÄLL OCH HJÄLPA MIG ATT KLOCKA DOM!!” Då var d bara att fatta att nu är det allvar, så jag tog klockan och var beredd.

Tog ett tag sen skruva Majsan ihop sig och frusta nu! Vi klocka och klocka det var ca 4-5min mellan värkarna ett par timmar innan det börja dra ihop sig, jag låg och försökte förstå att de höll på att bli allvar. Men kunde inte sluta tänka på hur sur ja skulle bli om det inte skulle bli av och hur trött ja skulle vara på jobbet på fredagen utan sömn.

Men vid 03.00 gick slemproppen (inte jag den här gången=).) sen börja det bli kortare mellan värkarna, nu är det skarpt läge! Nu tar vi passaten och åker in! Stanna till i sala å lämna Knorre.

Väl där inne på förlossningen vid 9 på mporgonen fick vi ett eget rum. Det kändes skönt att få ha kommit in men vi visste ju fortfarande inte om vi fick stanna. Skön kille som ja är så börja ja serva Majsan med lite mackor och saft! Ville ju att hon skulle få i sig näring inför hennes tuffaste match ever!

Det tog inte många minuter innan det kom in en barnmorska för en liten koll! Hon börja peta å pilla å greja. Spända av förväntan tittade ja på Majsan, då kom de där svaret vi ville ha. du är öppen 3,5-4cm så d et är klart ni får stanna. De måste ha varit en liten milstolpe för oss, nu visste ju vi att även hur lång tid det skulle ta så skulle vi få åka där ifrån med ett barn. Om allt gick som d skulle vill säga!

Så nu var det bara att vänta och vänta. Vi boka upp ett varmt bad för att få fart på förlösningen! Efter badet så börja hon få väldigt ont. Vi torka av tjockisen=)sen gick vi in på rummet å koppla in lustgasen!

Tiden gick och jag var nervös och Majsan hade ont, vi satt och turades om med lustgasen, hjälpe ju inte mig ett dugg men d var ju en jävligt skön känsla! Ena stunden låg hon och krampa andra stunden smålog hon och prata om massa gamla discon i sala parken. Tänk var lite lustgas kan göra!

Ska ja skriva alla små saker så lär ja aldrig bli klar.  Så då hoppar vi fram till det mest kritiska skedet i hela förlossningen!

Det var efter ett par timmar när lustgasen inte hjälpte ett skit och hennes värkar var som jobbigast. Det var nu vi skulle ta ställning till vilken bedövning hon skulle ta om d fanns nån som passa. Mathilda fick ju inte ta vilken som helst pågrund av massa anledningar.  Och doktorn ville egentligen inte ge henne nån epidural (ryggbedövning) som vi hade hoppats på. Just i den här stunden så hade Mathilda gett upp helt, hon som vanligt vis ska vara så hård låg och grät och försökte säga att hon inte ville det här längre. I den här stunden tror ja nästan att vi hade gett upp båga två. Då kom räddningen, doktorn storma in och berätta att han skulle göra ETT försök. Lyckades han inte skulle vi få göra det här helt utan bedövning. Dom där fem minuterna som han höll på att sticka i hennes rygg var dom längsta i mitt liv, ja hade prickar framför ögonen skakis i benen å mådde illa som fan. Det är så jävla jobbigt att se nån ligga ner å mår så dåligt ha så ont utan att kunna göra nått åt de, allt låg i doktorns händer! men helt plötsligt så va han klar det hade gått jätte bra och barnmorskan sa att Mathilda va öppen 7,5cm och allt hade gått jätte bra. Då kändes d nästan som om allt var klart=)

Resten av förlossningen var jobbig men absolut inte som i mitten av den. Nu viste ju vi att d snart va klart och Majsan hade ”bara” hälften så ont. Men ena barnmorskan fick en spark i huvudet å Majsan väste ”är de det här som kallas fredagsmys”. Men hon sa inte ett enda ont ord till mig inte en svordom, kors i taket=).

Efter många krystningar å mycket pep-talk av mig så kom håret fram där nere! nu va d nära nu var d dags för mig att kliva fram. Ja coacha ut den bäbisen, ja sa att nu är d inte läge att hålla igen längre. Så Majsan satt i gång med ´dom` sista. Helt plötsligt flög d ut en liten pojk, som skjuten ur en kanon med armen först. Kan ha sett fel men är nästan helt säker på att han gjorde segertecknett!

Klart! Den känslan går faktiskt inte att beskriva! finns inte så mycket fina ord som ja skulle vilja använda för att beskriva vad jag kände när ja såg min grabb!

Men en skön pappa som ja är så ska ja luta mig tillbaka och bara njuta av det här. Och hoppas att vi får många spännande äventyr ihop!  Viggo, Mathildis och jag=)

En riktig ”pappa-bild”…

ahhh.... nervöst. Danne har åkt in till staden, har massa ärenden inför sin bastu-cigarr-whiskey-poker-kväll Episod 1, han ska hinna med två sådana fira tillställningar nu inom ett par helger...

önskar att man kunde få vara med och smaka lite whiskey. var såååå länge sen man fick sitta med ett glas och smutta på denna förvånansvärt goda alkoholhaltiga dryck. då mer än gärna i sällskap med mr general white portion..hehe.. har faktiskt vart iväg och köpt en dosa till begäret tar över hand men än så länge har jag klara mig genom hela graviditeten. ska försöka klara ett tag till men de ör svårt.


                                    


Eftersom alla runt om i länet verkar vara förkylda eller upptagna tar jag och viggo nog till flykten in till morsan ikväll när huset invarderas av kusiner, morbror och farsan...=) viggo ska inte behöva se dem springa ut och rulla sig nude i snön, kan ge men för livet har jag hört...haha..



vad står då på schemat närmaste timmarna för lille gosis och mig..

1. försöka få i honom lite mat, verkar lite kinkig nu på fm för de...blir lite orolig, men kan tydligen variera mkt från dag till dag..

2. blöjbyten... hinner väl med denna hög på ca 42,5 minuter...hihihi

3. bada bada...denna gång hoppas jag att viggo inte tänker fisa ur sig en massa i vattnet, för då hinner han bli ett russin innan han är ren...   
                  
                                                                                                        

4. Farfar bertil och faster linda kommer över och hälsar på, och grannen Tess ringde och fråga om hon fick gå ut med knorre. Så då fick man lite gratis hundvakt på samma gång, mycket tacksamt från både hund och matte:)


5. spela lite tv-spel och ligga inlindade i morgonrockar och bara mysa..       


det får vara planeringen en liten stund framåt..=)


over and out...

Pappa Dannie har fått på sig blå-byssorna och börja snickra lite på barnsängen så den ska bli klar nångång, det gav helt enkelt oss två lite mer kvalitets-tid som vi tydligen gärna spenderar framför datan och våra frmatidsvisioner..¨                      
                                                     


Eftersom jag jobbar som glasmästare och Danne som snickare, kan man väl utan problem säga att vi är lagda åt de mer praktiska hållet, därmed inte sagt om vi är bra eller dåliga på de vi gör.. men hur som helst.
Konstaterat är att ingen av oss är med i Mensa o aldrig ens kommer kunna klara kvalfrågor till vi i femman typ:)

Så då drömmer jag gärna lite om att pallervanten ska traska samma spår.. Nu är de ju sisådär 16 år till han ens behöver börja fundera, men kul att drömma sig bort lite när jag ändå har tid...

börjar med en sån här: 
                                
                                                                  avslutar med denna..=)

Ser framför mig när han får sin första lilla snickarlåda, där spiken mäter ca 7 cm diameter och hammaren ser ut som en färgkaskad i plast...hihi.

Danne frågade Musse lite skojfriskt idag om han tror Viggo hinner bli hans chef någongång, allas tankar skenade iväg och vi såg framför oss en kaxig 18 åring i truckerkeps och tuggummi som kom in och sa åt musse, som då närmar sig 60, vad han skulle göra.. haha


Är en ríktigt skojsig tanke det där med glasmästare, Viggo Carlsson, ägare till Carlssons glas AB..hihi
Det är ju trotts allt fakta att firman är ett gamalt och då menar jag väldigt gamalt släktföretag, ett av de äldsta glasmästerierna i Sverige... häftigt häftigt..



Det händer grejer nere på firman också mår ni tro, en hel trapp har de byggt, det gäller att slå på stort=)
Hann registrera att toa-sitsen fortfarande är trasig men de är väl inte så noga..haha..

För att bli allvarlig en stund så funderas de även mycket i mitt huvud hurvida jag kommer jobba med de så länge som jag hoppas jag gör, så många faktorer som måste klaffa liksom, allt från den fysiska forman som jobbet faktiskt kräver. Kollar man på Teppski kanske de är svårt att förstå, men i de armarna gömmer sig en råstyrka..hihi
Hur som helst så är jag ju trots allt bara 165 cm och har aldrig vägt över 54 kg innan jag vart med barn, så då gäller de att ha lite mukkler.
Sen ska allt funka med barnledigheter och sådär, de är ju svårare på ett litet företag.  Men jag hoppas att de går att lösa, för jag trivs så förbannat bra med arbetsuppgifterna, hur absurt de än låter att stå och frysa ihjäl och hålla i aluminium-partier mitt i vintern t.ex eller nå annat så är de vad jag känner att jag vill göra.

Men dyker de upp någonting som gör vardagen lite lättare sen, för jag vet att de kommer ställa till med mycket krångligheter med little viggo-pai sen när de ska till att sys ihop scheman, då kanske man får nappa på de, om inte för en tid iaf.

Men just nu behöver jag inte oroa mig allt för mycket, för i några månader ska jag och vår lilla glasmästare bara umgås med varann och hoppas på massa nya kompisar..som jag vet ska födas inom 2010=)

over and out

Kan INTE låte bli... vill lägga in bilder hela tiden, allt jag ser vill jag att ni ska se.
Sen kanske ni inte alls är intresserade, då får ni blunda eller inte läsa bloggen helt enkelt..=)

här kommer 2 bilder från dagens början i soffan.



Pappa loonie..(Dan) och little Viggo, myser till "how I met your mother"


Måste säga att Emy hade ju helt fel i sin kommentar tidigare, alla måste ju se att dessa båda karlar har exakt samma pigment..hahahaha... gulligt.=)



Little Viggo him self degar med nappen=)

Lyckades äntligen få en bild när han har ögonen öppna, men han är nog 10 sek från att somna här..

Hade en riktig formsvacka igår, kanske märktes när jag skrev, var väl inte alltför positiv men de är dags att ändra på´t. kände mig nämligen orolig och ängslig över de mesta igår.
Drabbades av smärre panik när jag insåg att om ett par veckor ska vardagen funka utan danne, med Viggs,knorre, katter , hus och allt annat som kommer med de...
kommer självklart gå bra har jag kommit på. men igår var de tungt att tänka på det.

Är så underbart mysigt att vara hemma hela högen.

Nu ska vi nog packa ihop oss lite och fara in till staden, kasnke hälsa på morfar på glasmästerit. Måste ju visa ägorna som en dag blir hans...hehe. efter de ska de hämtas ut lite gardiner och postas brev.
 Ev. så hinner vi med ett besök hos direktör Cajander också.

over and out

Jaha, då hade vi helt plötsligt vart hemma 2 dagar och skulle tillbaka på koll i västerås..

Skulle vara hos BB kl 10, ställde kl på halv 7, det kan väl ingen säga att de inte ska innehålla många marginal minuter... men ikke då... vi kom in på minuten 10 till väntrummet..
var tog då all tid vägen? Dels de faktum att allt jag och danne brukar göra tog dubbelt så lång tid eftersom den ena satt med skatten och höll koll att han inte fick för sig att ställa sig på sina sprinterben och springa iväg..
Sen skulle knorre ha mat och gå en liten sväng och packa en liten väska med blöjor, reserv kläder och sådär.
Amning, frukost och lite mysigos med vår kvartsfinne tog också sin tid.

Men vi kom iväg strax efter 9 och Danne sprang in och lämna knorre hos GM o GM= GammelMormor och GammelMorfar, sen satte vi av i den fart vi vågade... idag kom vi faktisk upp i 86 km/h så vi avancerar..hehe

Väl inne hos barnmorskan som först skulle kontrollera lite alla möjliga grejjer så höll jag på att gå i tusen bitar och lägga mig ner och gråta...

Började med att hon frågade hur de gick, då sa vi jätte bra, berättade att han sov hela hela hela tiden.
Då kom första tillrätta visningen, Det var ju tydligen inte alls bra om han sov mycket, han SKA vara vaken och amma nästan hela tiden, spec 2a dygnet, senast var 3e timme.. iiiiiiihhh.. vilken smäll på fingrarna.
Men ok tänkte jag, de hade vi väl tydligen inte förstått.
Får väl helt enkelt börja väcka honom och mata massa mer... ´
Nästa fråga var hur länge han suger...
-Eh, jättelänge tycker vi, sa jag
-jaha, hur länge är de då????
-typ 20 minuter
-Det vill jag absolut inte heller höra sa hon med en ilsken blick...
-nehej, sa jag och sjönk ner i skorna.
Då förklarade hon i början så ska de sugas och sugas och sugas och sugas och sugas.....och......sugas hela tiden.
hm...ajdå.. inte rätt av oss de heller.

Men....dam da da ta da... så när hon vägde honom så hade han gått upp 33 gram sen vi åkte hem och tanten vände som på en 5öring. Då var vi helt plötsligt så duktigaföräldrar som kunde skatta oss lyckliga att han är så luuuuugn.
Mjölken hade tydligen runnit till i rekordfart, jag ammade helt rätt, Viggo käka som en gud och skrek lite för att han är så mätt och belåten hela tiden.... tjoho... fan va skänt att höra.
Frågan är då:
Varför skulle hon klaga och klanka ner på mig som amningsmamma innan hon ens kollat vikten på honom, hann börja tvivla och tycka att jag kommer bli världens sämsta mamma när han bara vart hemma i 2 dagar. Inte världens mest taktiska barnmorska, Tur som en fiskpinne att hon hade fel och ändra sig totalt...=)

2 lyckliga föräldrar och en ordentligt inbäddad vigge-pigge begav sig ut på ett storhandlings uppdrag och första lunchen ute.. inhandla bl.a. en badbalja och massa matlådor inför de stressiga dagar som komma skall när danne börjar jobba igen.
Riktigt mysigt att traska omkring där, fler pensionärer stanna oss och ville gulla och titta på honom. Så¨uppskattat tog de väl 45 min längre tid än planerat...hehe, men hur många minuter extra får de inte ta när folk står och ÖSER beröm över vilken godbit vi har med oss.

Sen blidde de ett par stop inne i stan igen, för lite uppvisning och godisätning innan vi slog oss ner här i soffan.

Nu har vi bunkrat upp med kaffe, te, skorpor, marmelad, varmkorv med bröd, chips och lite godis och ska hejja fram sverige i handbollen....

Notis:
Har kommit fram till att Alla människor runt omkring en, gärna vill komma med tips och råd till oss "första gångare"...det uppskattas hur mycket som helst. Men de finns vissa saker som mest förvirrar oss. En sak kunde vara på ett sätt för 20-30 år sen och på ett sätt för 10-15 år sen och ett 3e sätt idag... vem ska man då lyssna på.
Tillslut blir man så vimsig i huvudet att de känns som om jag aldrig kommer klara av de här.
Så mitt tips är, lyssna och ta in vad alla säger, för de finns ovärderliga tips hos alla föräldrar.
men de saker som du är osäker på eller tvivlar lite på, ta reda på de senaste och känn efter vad som känns rätt för dig/er.
Så länge ni och bebisen mår kanon och allt är som de ska då kan de väl omöjligt vara fel att gå sina egna vägar.
Man lär så länge man lever och de gäller att skapa sin egen filosofi om vad de här med mamma-pappa skap handlar om..

Notis2:
Veteskorpor med ost och apelsinmarmelad är oslagbart gott... =)


      +             =     
mamma                                   pappa                                      barn



(inlägget idag vart väl inte de roligaste att läsa, är mest för att jag ska komma ihåg hur knäpp en barnmorska kan vara som oroar sönder en nybliven okunnig mamma...)

15 januari 2010

tid:                       20,55
plats:          västerås BB
Kön:                     pojke

vikt:             2710 gram
längd:                 49 cm
hårfärg:       mellanbrun

Namn: Karl Viggo Carlsson

 


Här är han, den 19 dagar för tidigt födda skapelsen. Endast 2 minuter gammal, efter 22 timmars värkarbete=)



Som ni läste var trippen till Ikea och västerås torsdagens förutsedda höjdpunkt.
Jag och mamms kom iväg vid 3 tiden och styrde skeppet mot erikslund. Vi gick in på mediamarkt och köpte kaffebryggare, present till pappa (numer även morfar) och lite tv-spel... mitt när jag stod och kolla tvspel kände jag ett mysko hugg i hugget..haha. nejdå, men jag var säker på att jag fått den första "förvärken",
vart jätteglad fast de gjorde lite ont.
Hade bara hört andra gravida prata om dessa förvärkar men inte haftr några än,
så då fick jag en och kände mig åter med i grav-gänget=)
Tänkte väl ingte så mycket på det sen när vi var in på bauhaus och ikea.

Väl tillbaka i hemmets "lugna vrå" med en galen katt och hund som flängde runt hann jag bara registrera att de spände till sådär ett par ggr till innan vi gick och la oss.
Hade dock jävligt svårt att somna och sen började jag få tätare och längre sammandragningar.
Väckte danne och fråga "vad skulle du säga om jag sa att jag tror jag ev. kanske har värkar".
Han såg mest irriterad ut över att bli väckt och sa att jag inbilla mig bara för jag så gärna ville att de skulle vara så. men jag skulle väcka honom om de var så...
Jag smsa mamma och marita och fråga om de kunde vara så?!
dem trodde att de ev. va värkar så jag börja klocka och gjorde några försök att väcka danne igen..

Vid 2 på natten var de 4 minuter mellan alla och 40 sek långa, så dåp fick jag liv i danne så han fick ringa bb och kolla vad som händer nu då? Danne som då vart relativt lugn blev en irrkott. hiiihi...
Vi väntade till 8 på morgon när de hade vart knappt 3 min emellan i fler timmar, då lämna vi knorre och åkte till  vås, kom dit vid 9 på morgon och var då  4 cm öppen...

Sen började lååååååååånga 12 timmar... med bad, monster värkar och lite ahlgrens bilar och saft..
mitt på dagen var de öppet 5cm och de börja göra riktogt ont, då  satte de in lustgas och jag börja svammla om gammal clubshake fylla och fnittra lite, men sen helvette vad de gjorde ont trotts ruset.
Hade min pilatesboll som jag satt och hoppa på för att tänka på annat men de var ju som att sitta och blåsa på en brännskada, försöker bara lura sig att de inte gör ont.
Då kom barnmorkan in och sa att de egentligen inte vill ge mig någon ryggbedövning eller göra något med stick, för jag hade skitdåliga trombocyt värden genom hela förlossningen. Men läkaren skulle ge mig EN chans att få den
och tur som satan så funka de.. i ett par timmar kände jag ingenting och låg mest och blev rastlös där på britsen.

Sen framåt 7 på kvällen kanske börja de göra så förbannat ont igen och jag kände att de var som ett bowlingklot som försökte komma ut på ställen där de annars inte brukar komma ut bowlingklot på. :P
Då var de bara att börja ta i för kung och fosterland.... pressa pressa pressa.
någonstans mitt i all smärta böraj tänka på att jag skulle ha Ingmar Stenmarks psyke och bara gå in i en tuff uppgift och prestera topp.. haha. konstigt nog så verkade de ju fungera, för 20, 55 tog sig en bebis med vänsterarmen i en stålmannen pose (sträkt ut över/framför huvudet)ut, hela lilla knytet i en enda krystning.
 Fick höra sen att jag hade haft ådror stora som lakritsremnmar i pannan sista minutrarna..
Tror tillochmed barnmorskan fick sig en kickspark av mig när jag missa paddeln jag skulle sätta foten på.
( ber om ursäkt för det...)

Sen var de iaf dags att fatta bekantskap med den lilla varelsen som kom uppflygande på mitt bröst...både jag och danne titta på den och fick tårfyllda ögon och inte en stavelse kom ut ur munnen på någon av oss.
Inte förrän Danne fått en sax i handen och kapat navelsträngen återfick vi medvetandet och börja förstå att han faktiskt på något vis var vår.. det var våran lite kladdiga, mini människa som nyss flugit ut ur min mage.
Så lång tid har han legat i magen och vuxit och vi har inte haft en aning om hur han skulle se ut eller hur han skulle vara. Tror inte de hade spelat någon roll hur han sett ut men fy sån fantastisk känsla det var att få ha honom där och gotta in blicken i hans små snälla ögon.

Sen hör man orden, "Gratulerar, ni var så duktiga... Nu är de klart".. det var helt ofattbart och all smärta som tidigare under dagen infunnit sig var för stunden bortblåst. (skulle senare komma till mina sinnesfulla bruk och inse hur JÄVLA ont de faktiskt gjorde, men just då brydde jag mig inte)


Efter de rullade minuter och timmar på, först kom Marita in och var som ett lyckligt litet barn och hela våran lilla familj sken upp när hon såg så glad ut.. sen kom de världens godaste mackor in och lite tester och vila senare så var vi uppe på bb med lite mat och en plysch klädd liten Viggo i sängen mellan oss...




Första natten gick kanon, Viggo sov som en stock, medan jag och danne turades om att sitta och titta, så nervösa att de var något som skulle gå galet eller att vi inte skulle vakna om han börja skrika.

Men de gick som sagt var bra och de kom in en barnmorska på morgonen som visade hur jag skulle amma viggo, sen var den biten igång och har funka jättebra sen första försöket...=)
Dagen följdes åt av premiärbadet och lite blöjundervisning och lite matpauser.

Danne försvann och handla lite kläder och godis mitt på dagen så de vart första gången jag och viggo var helt ensamma. vi la oss i sängen och läste lite VLT och somna båda två, mysigt mysigt.
På kvällen sen gick vi och titta på robinsson och åt lite chips och godis.=)




Vi blev varnade att 2a natten kunde vara betydligt skrikígare och mer matande och så... Men ikke. Han var vaken ca 1 timme mellan 23-00, sen sov han tills vi väckte honom vid 7 för frulle... så vi börja fundera om de var nå fel efetersom han var så lugn. men de var de inte, så det var ju skönt att han var så lugn.

Vi k'nde redan på morgonen att allt gick så bra att om de godkände de så skulle vi gärna åka hem då på em.
Bara vi väntade på läkarundersökningen så skulle de gå jättebra att åka. Så efter lunch var alla undersökningar och ihoppackningen klar och vi satte av mot Passaten och toppa hastigheten 70 km/h på vägen hem...
Var pilkö som efter en gubbe i keps en söndageftermiddag, hehe.. men skit samma, de var ju hyper läskigt att åka med lilla knyttet i bilen enda från västerås till varmsätra... 

Väl hemma så var de dags att börja ringa och berätta hur allt stod till och hämta hunden och så..
Notis: Knorre, spm hux flux gick och bidde "storebror" har skött sig exemplariskt hittills och vill gärna sova nära och ha lite koll på att den där lilla gotte luktande förtfarande är kvar i huset=)

Sen kom första besökarna, Emy hann smita in först av alla,
tror hon vart pirrig och inte visste vad hon skulle göra riktigt, men de var så gulligt...hihi
 Sen ramla de in folk, Mamma pappa syrran och jonte kom först, tror alla fick en tår i ögat när de såg honom.
De dukades upp fika och de turades om att gullas med de sovande knyttet i soffan.
Fick massa presenter och hela huset var städat när vi kom hem, helt galet snällt. Vi har inte riktigt förstått vilken grej de här är en men de verkar landa lite mer och mer för varje minut.
Suzanne och Håkke hann med en påhälsning de med, de hade med sig fina döskallekläder åt lillen och hade nog svårt att slite sig för att åka hem och kolla "en annan del av köping"..=)

Efter alla besök var de dags för lite mat, sen kolla lite snygging Wagner i Falk-filmen, innan we hit the binge, hihi

Natten flöt på precis lika bra som de andra, var nojj mamma som väckte Viggo för lite blöjbyte mitt i natten, sen sov han så gott till 6 på morgonen då vi väckte honom igen och tyckte att de var dax att vakna.

Pappa danne, storebror knorre och lille Viggo degade kvar i sängen ett tag medan jag fixa lite frulle och så, sen har hela familjen degat i soffan hela dagen. Framåt eftermiddan så kom Wille och emy, Mormor och morfar och Dannes Pappa och syster, nyblivna Farfar och Faster på besök.
Det är helt sjukt roligt att se allas blickar när dem får se det lilla livet, jag trodde att folk kunde se lyckliga ut men det här är helt super häftigt... hihi..

Nu kom precis mormor, dvs min mamma som inte kunde slita sig i ett dygn ens...he he..
och imorrn väntar en tripp tillbaka till bb för PKU och grejer, sen ska de degas en hel del i soffan igen..

Vet att jag har missat massa jag velat skriva, men får ta de när lyckoruset har lagt sig lite, vilket borde bli om sisådär 15 år när han är trottsig tonåring...:P

Avslutar med lite bilder från de första dagarna i lille Viggos liv....:

     






sov gott alla....over and out

God dag...eller kanske godmorgon.. är väl en smaksak. jag vaknar av klockan 05,20.. fråga mig inte varför jag har den på ringning då, finns ju ändå ingenting att göra förrän spin city börjar 07,25 på tv3..
men men. inbillar mig att jag inte får lika dåligt samvete om jag går upp den tid jag gjorde när jag jobbade.
har dock börja fundera om de inte vore smartare att sova till typ lunch, för då är de inte jättelänge till danne kommer hem vid 5.. men som sagt var. det är lätt att vara efterklok.

Idag ligger hoppet om lite sällskap hos min mammi iaf, tror hon ska till Ikea och köpa nå skoj, så då är de bara att frosta av micran och puttra i en maxhastighet av 32 km/h in till sala, annars försäkrar jag er om att jag ligger i diket innan gamsebo..=)

Men innan de ska jag sitta på lite nålar, vet inte om man ska göra de bokstavligen när man är nervös eller om de bara är något man säger... jag tror jag sätter mig i soffan och låtsas att jag sitter på nålar istället.
För idag ska nämligen spec. mödravården ringa om mina provsvar, och de  har dem lovat.
Vore ju inte alltför skoj om de inte ringer och berättar att jag har för låga värden och skulle behöva kejsarsnitt, utan att jag åker in till förlossningen och blöder ur mig varenda ml blod i min kropp...

Har nämligen en "blodsjukdom" eller de är väl ingen sjukdom, men de är nå antikroppar mot trombocyterna.
Så har jag för låga värden då praktiskt taget forsar de blod ur minsta lilla pnutte-fnutte sår.
Och under en förlossning skulle det betyda att jag inte får någon ryggbedövning eller akupunktur utan får hålla mig till massage och lustgas, känns inte så skoj att åka till förlossningen med den vetskapen.
Så då är istället alternativet kejsarsnitt, vilket skulle göra att de har lite bättre koll på just "blödar-stället", sen kanske de är lättare att få stopp på de om jag har ett litet fint snitt på magen istället för att man blöder typ inne i magen eller så..

usch, gör mig själv deprimerad och livrädd medan jag skriver...blä blä blä.. önskar att allt redan var klart eller att jag helt enkelt kunde ringa och säga, ge mig ett kejsarsnitt så slipper jag gå här hemma med världens magont om hur allt kommer bli när de är dags...


Nej, ska avsluta med nå skoj istället...
Min mamma Lotta, skumt de lät att skriva Lotta...hmm, skriver morsan istället.. (börjar om)
Morsan jobbar på hälsokraft/hälskost i Sala, och där jobbar även Line, eller hon är delägare av butiken. 
Hon fick sin lilla son i slutet av november eller början av dec tror jag... lille Edvin. Han växer tydligen hur snabbt som helst, så igår fick vi en stor kasse med små små kläder av honom...jättefina, alla är inte ens använda...
Så det tackar och bockar vi för, blev jätteglada...
Nu kommer våran Wiggo, Vigge, Theo, Eddie, Knut, Frank eller vad de nu kan tänkas bli för namn inte behöva ett enda plagg till, förrän han är runt 8-10 månader säkert, om han inte är en liten plutt som han verkar bli, för då har vi nog kläder hela första året..=)


 
danne vinkar hej hej till alla han känner...=)

over and out... 

Jag brukar ha en tendens att vara lite före med trender och när jag väl slutar med dem så är de då de blir inne, och jag missar helt grejern med dem. Som i 9an hade jag en tuppkams liknande frilla som var rolig att reta mig för men nu inser jag att hade jag klippt till den frillan ett par år senare hade den vart helt rätt..:P
MEN just de här med bloggande känner jag att jag är väldigt efter med...dock bättre sent än aldrig=)


har fått för mig att bloggar följer ett visst tema, så får väl kalla de här "en-ung-variant-av-svenssons-livets-vardagsblogg" eller nå i den stilen.

för er som inte känner mig så heter jag Mathilda Carlsson, bor i villa ute på landet sen ca 6 månader tillbaka, med min sambo Dan Ring. Hunden Knorre och katterna Skörrt och Mellis bor här också.
Just nu väntar vi även tillskott i den männskliga delen av familjen, en sk. bebbe hoppas vi landar snart. Gärna inom de närmaste dagarna men är kanske mycket begärt.
BF är utsatt till 3 februari så enligt kalendern 22 dagar kvar...=)
Det kommer bli en kille om de inte råkade sitta nån underlig grej på bebisen under ultraljudskollen i sthlm för en tid sen...hehe.

Mitt projekt under sista "rastlösa" tiden som jag puttrar runt hemma har jag försökt styra upp ett barnrum, ska måla det sista på våran "fem myror är fler än fyra elefanter" spjälsäng idag, så den iaf blir klar. Sen fattas de lister och lite småpyssel för att få rummet helt klart.
Blir djungeltema där inne... ska givetvis lägga upp bilder såfort jag hittar sladden till kameran=)

får väl räcka tillsvidare. Nu ska jag möblera om lite, för de har jag läst att många gravida gör, och eftersom jag inte känner så spec. mkt av min graviditet får jag väl försöka göra allt de flesta gör för att locka fram en känsla..hihi

over and out